Hon är rädd för främmande människor, vill inte att dom går mot henne i hagen, hon vill inte att dom klappar henne eller fångar henne, men hon tyr sej till mej. Som om jag vore hennes mamma, hon står alltid först vid grinden om jag ropar på dom, hon spetsar alltid öronen när hon hör min röst, hon lägger alltid mulen mot mina händer och framför allt visar hon alltid att jag är hennes trygghet. Både Famina, Frida & Pigge är riktigt stoiga, visar så ofta dom kan att det här klara jag själv, utan dej. Men Tilda är inte sån, hon visar att jag betyder, att jag är hennes trygghet, att hon vill vara med mej och att hon gillar mej - det är det som gör henne så speciell, det är det som gör det så svårt att inse att någon gång tar även vår resa slut, det är det som gör motivationen ytterligare lite starkare, om det går? - motivationen till att kämpa, ta oss så långt vi hinner, göra så gott vi kan för nu vet jag att tillsammans är vi oslagbara, vi är ett team, vi har en styrka, en vilja och en vännskap♥