Tävlingen idag var inget annat än kaos. Hon hoppad allt på framridningen men hon var så sjukt het och stark och kunde inte lägga henne rätt på något hinder, hon bara sticker framför och så hoppar hon när hon tycker det passar henne. Inne på banan blev vi uteslutna, men saken är bara den att jag inte riktigt kan tänka klart nu. Jag blir så sjukt nervös så fort jag kommer in på banan med henne och det känner hon ju såkart, och det gör att jag blockerar mig själv och känner inte av när hon tänker stanna och bråka. Till på det blir jag väldigt lätt stressad och det är hon också och det gör att vi blir mer och mer osamms med varandra. Jag är en stressad människa över lag och hon är en het ponny oavsett. Jag blir nervös, jag känner inte av att hon vägrar på långa håll, jag vill inte flyga av, jag vill inte att hon skenar iväg och snubbar. Jag kan inte förstå hur hon tänker när hon inte lyssnar på mig, om någon säger till mig att lugna ner mig så försöker jag, varför tänker inte hästar så? Hon är ingen inomhus häst, jag är ingen inomhus ryttare. Vi behöver båda två mycket tid på oss, plats att göra misstag och tid att tänka. Hon är min drömhäst, den ponny jag alltid velat ha hon kan hoppa, hon har kapacitet och hon är snabb. Vägen till att vara ett med henne är däremot inte det jag drömde om. En annan sak är alla runt om kring, jag tål inte att folk kollar överlägset på en, precis som Jepa sa, alla i publiken som kollar på är alltid bäst i världen. Och det är ju så, det är ju så himla enkelt att sitta och säga att "jag skulle gjort det bättre själv" men fan heller, det skulle ni inte.