Nu har vi anmält intresse för att vara med i skolans div 3 lag i dressyr till hösten, jag och min stora grå. Den skaderika början och första halva av 2015 har dragit med sig något positivt, eftersom den ridningen och det arbetet jag och Mia gjort under hela våren till största del består av lösgörande arbete och övergångar i skritt har det även bidragit till en tio gånger lydigare häst. Jag har länge vetat att de arbetet borde utförts bättre och jag har haft det i åtanke under ridpassen en längre tid, innan skadan var vi faktiskt på riktigt god väg och sista träningen var hon helt fantastisk. Men det behövdes mer skrittjobb och överångar än jag trodde och nu är vi här idag, tio gånger bättre. Det är inte helt bra, det krävs fortfarande massor av mer jobb som jag tror vi kan få in i arbetet även nu under igångsättningen som inefattar trav och galopp. Men jag blir så mycket mer motiverad och peppad av att kämpa vidare när det visar sig att det man gör faktikst lönar sig. Så vi ska fortsätta på samma spår, och när höstterminen börjar kommer vi rida ett LB:3 program. Jag är inspirerad och tänker för första gången i mitt liv ta en dressyrstart på allvar, inte bara träna in programmet kvällen innan och rida det med andan i halsen morgonen efter.

 

Igår på lektionen citerade Mats en av hans gamla elever, som menade att dressyr är ungefär som fridykning, en tävling som går ut på vem som kan hålla huvudet ner längst. Jag skrattade lite för mig själv då det beskrev mina åsikter gällande dressyr rätt väl. Och nej, jag har inte några som helst funderingar på att byta gren, börja med dressyrtävlingar på "sidan av" osv, jag ser det som en rolig grej på vägen och jag vill en gång för alla försöka få en bra upplevelse från en dressyrävling så jag kan lämna det bakom mig utan att känna illamående och magont av bara tanken på det. Samtidigt ser jag det som ett bra mål för en lydigare häst, det finns otroligt många grejer att bättra på hos min oslipade diamant till häst. Att sätta upp ett mål med ett exakt datum och lagkamrater med förväntningar kanske är rätt grej för oss, för att komma igång med den så viktiga detaljträningen som möjligt. Vad tror ni, kan det gå?