Parkeringen var på en åker som för tillfället var ganska gropig på vissa ställen. Bra med plats fanns det dock.

 

Framridningen var i ett väldigt litet och mörkt ridhus. Framhoppningen var på en utebana där det fanns bra med plats och bra underlag.
 

Tävlingsbanan var stor, 80 x 40 meter. Underlaget var något sandunderlag som jag uppfattade att var lite löst och tungt. Hindrena var inte något speciellt och endel hinderstöd stod väldigt ostadigt.

 

-

 

Funktionärerna hade ording vilket såklart är bra. 

 

Jag blev inte så förtjust av Hallstaviks RF när jag var dit men när jag i efterhand ser bilder från tävlingar där det är fixad bana och snygga hinder och där andra ryttare är nöjda funderar jag på att ge det en chans till, vi får se helt enkelt.

 

 

Läste just detta på en tjejs blogg, verkligen värt att läsa, du som är hästintresserad eller inte ! ;)

I förrgår dog en häst och dess ryttare skadades svårt när de blev påkörda av en vit Fiat Punto. Det här hände i närheten av Telford i Storbritannien, men det kunde lika gärna ha varit i Sverige. Det hade lika gärna kunnat vara du. Det hade lika gärna kunnat vara jag.

Många bilister är hjälpsamma och saktar ner när de möter oss ryttare, men genom åren har jag sett döden i vitögat mer än en gång när jag har befunnit mig på vägen med min häst. Och tro mig, det finns betydligt trevligare sätt att få en adrenalinkick.

Först och främst vill jag klargöra för alla bilister att jag vill rida på trafikerade vägar lika gärna som ni vill ha mig där. Det vill säga inte särskilt gärna. Men ibland måste jag. Förutom att det vore urtrist, skulle det vara djurplågeri att bara rida i ridhuset sju gånger i veckan. Att rida på trafikerad väg är oftast enda sättet att ta sig till mer ridvänliga ställen.

En före detta kollega till mig sa, apropå hästar i trafiken, att “man förutsätter ju att de hästar man möter i trafiken är trafiksäkra”. Mitt svar till henne och till alla andra som har lika mycket vett: “Hur får man hästen trafiksäker? Genom att träna i ridhuset? Eller kanske genom att läsa en bok för den?” Nej, så klart genom att öva. Först på “säkra” platser och så småningom i trafiken. Gärna med en äldre, lugn hästkompis. Jag försöker träna min häst att hantera olika situationer, men inte ens den mest vältränade häst tycker att det är speciellt trevligt att någon kör upp i svansen på den och tutar.

Här kommer lite basic hästkunskap för dummies.

Tro det eller ej, men hästen har en ganska liten hjärna och trots att den har varit domestiserad i flera tusen år styrs den av fyra instinkter som alla börjar på F:

• Flock
• Flykt
• Föda
• Fortplantning
  
  

Det är därför du inte ska försöka köra igenom en lucka mellan hästar om du exempelvis möter en ridgrupp ute och rider. Risken är att du och din bil blir översprungna av de hästar som inte ser sin flock. Det är också därför det kan hända så våldsamt läskiga grejer när hästen blir skrämd. Den flyr helt enkelt i blind panik. Du vill inte köra på en häst. Det blir våldsamt fula repor i lacken. Både på bilen och troligtvis även på dig.

Vad blir då hästen rädd av? Det är egentligen bara två saker: allt som rör sig och allt som inte rör sig. Ganska lätt att komma ihåg, eller hur?

Du ska veta att vi ryttare hör dig på ganska långt avstånd där du kommer i din bil. Du ska också veta att vi gör vad vi kan då för att underlätta omkörningen eller mötet både för dig, för våra hästar och för oss själva. Kan vi, försöker vi ta oss åt sidan. Men det går inte alltid. Antingen för att du kör så snabbt att vi inte hinner eller för att situationen och vägen inte tillåter.

Det här kan du göra nästa gång du möter mig och min häst i trafiken:

1. Vad du än gör, låt bli tutan och helljuset. Jag både hör och ser dig, men jag kanske har händerna fulla med att lugna min häst.

2. Försök söka ögonkontakt med mig. Då kan vi gemensamt verka för att det inte blir någon jobbig situation.

3. Kör du för fort kan vi inte få någon ögonkontakt, så det går ju bort.

4. Om jag viftar med ena handen upp och ner betyder det INTE att du ska köra snabbare. Det betyder att du ska sakta ner eller helst stanna.

5. Se till att det är gott om utrymme mellan dig och mig. För att citera Ronja Rövardotter: “Håll dig på replängds avstånd”.

6. Vet du om att du har gnisslande bromsar, skramlande släpkärra eller något annat som låter på ditt fordon, försök stanna en bit ifrån mig.

7. Även om du har ett tyst fordon kan hästen bli rädd för något helt annat. Du kommer väl ihåg “allt som rör sig och allt som inte rör sig”?

8. Passera mig som om min häst inte hade någon ryttare, som om det vore en vild älg. (Av någon anledning verkar en del bilister tycka att det är helt okej att köra förbi mig och min häst i 90 knyck, men kommer en älg stannar man.)

Det var väl inte så svårt? Om du kommer ihåg att passera mig och min häst med hänsyn lovar jag att göra allt jag kan för att underlätta vårt möte i trafiken. Jag lovar att ha reflexer och lampor så att du ser mig och jag lovar att hålla mig så långt ut åt sidan jag kan, så att vårt möte inte behöver leda till bucklor, vare sig i din bil eller på min häst.

Hur var det då med olyckan i Storbritannien? Den kan du läsa mer om i Horse & Hound. Där kan du bland annat läsa att tillståndet är kritiskt för föraren av Fiat Punton och att det har stabiliserats något för ryttaren. Det kunde ha varit du. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit min häst.


Detta hittas här : http://horseworldofcarro.wordpress.com/2012/09/20/hall-dig-pa-replangds-avstand-nar-du-passerar-mig/ (

Ännu en tävling inställd, det går inte att ha tävlingshäst på åland längre, om man endå bodde i sverige med flera tävlingar att välja på varje helg, här är det max två i månaden, och endå blir dem inställda / förbannad tjej .

Måndag:

Alla hästar skrittas!

 

Tisdag:

Mia - Hoppar för Linda

Tilda - Vilar

Famina - Uteritt

 

Onsdag:

Mia - Uteritt

Tilda - Skrittas

Famina - Backträning

 

Torsdag:

Dressyrar med alla.

 

Fredag: 

Mia - rider cavaletter.

Tilda - Backträning

Famina - rider cavaletter.

 

Lördag:

Famina - Vilar

 

Söndag:

-

 

Helgen är lite oklart med tandläkarbesök och hopptävlingar, vi får se hur det blir.

 

 

 

 

Har varit ute i stallet och putsat hela kvällen nu, så mysigt att sitta där aldeles ensam! Under nästa vecka kommer hela stallet (fyra boxar) bli fulla, då kan ni ju räkna ut att någon liten polle snart kommer hem igen, för ni kommer väl ihåg henne, lilla pigge?

Är ju då fyra hästar som ska aktiveras, lite jobbigt såhär mot vintern men jag har hittat en liten ryttare som ska få rida pigge nu, måste väl tvinga henne ut på tävlingar också, haha! 

Hejhejhej ! Nu är äntligen skördefesten slut för iår, sköönt! Idag var jag med i terräntävling med Tilda, där vi var 9 sekunder snabbare än vinnaren men tyvärr fick vi en rivning vilket innebar 10 sekunders tilläggstild så vi slutade på en andra placering, lite bittert att bli andraplacerad med tiden 2,54 när vinnaren hade 2.53. Menmen, sånt händer! Sedan var jag med och red galopp, där jag, timjan och andreas visade upp hur vi galopptränar travhästarna och herrejävlar vad sjukt roligt det var! Ska försöka ta licens så jag får tävla monté nästa år, så himla roligt!

 bilder från dagen!

Hela fredagen och lördagen (idag) har jag gått runt på haddnäs gård och ledit hästar på ponnyridningen. Mitt knä mår inte bra och stackars Famina som varit med är nog trött på livet just nu. Imorgon väntar terrängtävling med Tilda, galoppuppvisning med Fantomen och så ska Famina & Mia ridas här hemma om mitt knä håller ihop hela dagen. Är rätt motiverad nu och ska bli jätteroligt att rida sista tävlingarna iår, tyvärr vet jag inte om sleipnertävlingen kommer passa då Tilda och Mia ska på tandläkarbesök någon av de dagarna. 6 oktober hoppar jag 85 cm med Tilda.

Mia: dressyr

Tilda: vilar

 

 

Var som ni vet på träning med Mia igår. Hon var riktigt fin fram till att jag flög av efter en kombination, jag har alltid varit rädd för kombinationer, nu är jag livrädd. Helt ärligt blev jag riktigt rädd igår. Har velat rida hela dagen idag, bara sitta upp och känna hur det känns. För jag vet att jag inte är rädd för att rida, absolut inte. Men det är tanken på att bli avbockad och trampad efter hinder som skrämmer mig. Tyvärr är utsidan av mitt knä aldeles blått och går inte att böja speciellt bra, så kunde inte rida idag. Men imorgon ska jag, oavsett om det gör ont eller inte. Jag har aldrig gillat hästar som bockar, och jag har aldrig gillat kombinationer, så kombinationen av de båda gjorde mig riktigt osäker, och jag vet inte hur, men jag vet att jag ska lösa detta. 

 

Tidigare bockade hon lite nu som då, och då var jag alltid berädd. Men hon har inte gjort ett enda försök till att bocka sen före hon blev skadad, så nu har jag vågat lita på henne, ge henne mycket tygel över hindrerna men hon visade tydligt att det inte går att lita på, att jag alltid måste vara berädd. "lita aldrig på en unghäst" fick jag höra igår, och det verkar rätt logiskt. 

 

Som ni ser var det inte ett rent galoppsprång ens efter hindret, och helt oförberedd som jag var, var det inte jättelätt att sitta kvar ... Hon hoppade över ett hinder utan mig sen också, så visst sitter det i blodet på henne.

Ska boka in en träning nästa vecka, och göra mitt bästa.