Tänkte skriva ett inlägg om hur jag anser att en bra tränare ska vara. Jag har ridit för en hel de olika tränare och lärt mig vad det är jag gillar, och vad som funkar för mig och mina hästar. Jag vill få ut något av träningarna, varje gång.

 

Jag vill inte lägga mina pengar på att höra hur bra allting är, utan jag vill höra att det är bra när det verkligen är bra, och tills det blir bra vill jag höra allt som är dåligt och vad jag ska göra för att få det ska bli bättre. En tränare som inte lyfter fram det negativa och förklarar varför det påverkar negativt utan istället bara berömmer när något blir halvbra är inte värt att lägga pengar på.  Jag vill heller inte lägga pengar på att höra någon upprepa ett ord flera gånger, utan då tackar jag för mig. Var en hoppträning för en tränare bortifrån som jag red för med Tilda, det var spöregn och kallt och det enda jag fick höra hela lektionen var att det gick för fort, att jag behövde bromsa. Hur bromsar man en långtradare i 90 km/h i nerförsbacke utan bromsar? Ungefär så kändes det, tror flera av er har sett Tilda live för något år sedan så ni kanske förstår. Det hela slutade med att jag blev riktigt förbannad och avbröt. Jag gillar heller inte tränare som känns ointresserade endel kanske inte ens vet om det, vad vet jag. Men det värsta som finns är att rida ett pass för någon som inte verkar vilja vara där just då och som inte tycks ha minsta intresse för att se förändring och framgång.

 

Däremot tycker jag om tränare som är noga. Rätt ska vara rätt och något mitt emellan duger inte. Tränare som peppar sina elever mentalt är det bästa som finns. Jag behöver peppas, jag behöver veta att jag kan göra saker rätt och jag behöver höra historier och jag behöver någon som tror på mig, eftersom jag alltid ställer så fruktansvärt höga krav på mig själv så skulle jag inte kunna fortsätta med ridsporten om jag inte hade någon som tror på mig när jag har som värst krav på mig själv. Jag gillar tränare som är glada och entusiastiska och bryr sig om hur det går på tävlingar och andra träningar osv. Jag gillar tränare som säger som det är. Jag är ingen sån som fegar ur och gråter över kritik. Jag tänker igenom kritiken jag fått och sen visar jag att jag kan bättre förr eller senare.

 

Något jag kommit på mig själv med under veckan är hur otroligt dåligt säkerhetstänk jag har hemma i mitt eget stall bland mina egna hästar. Här på skolan är det ju helt annat och allt kretsar kring säkerhet ungefär, vilket såklart är jättebra. Alla som leder hästen bär hjälm och skor med stålhätta, hästarna leds med kedja och båda händerna ska hålla i grimskaftet. Safely helt enkelt. Dock kan jag känna att kedja och stålhätta är lite överskattat, men jag förstår endå varför det är så. Hemma däremot är jag otroligt dålig på att tänka mig för och tänker näst intill aldrig på min egen säkerhet. För några år sedan orkade jag iprincip inte leda hästen i grimskaft, vilket jag har blivit väldigt mycket bättre på (läs: jag hanterar alltid hästen med grimskaft nu för tiden) sedan jag fick mina stora busar till hästar. Däremot brukar converse/foppatofflor höra till de bekvämaste och comfortablaste skorna som oftast följer med till stallet, och hästen leds inte allt för sällan med grimskaftet i ena handen och något annat viktigt i den andra.

 

Och att leda hästen med hjälm på känns bara väldigt konstigt och överskattat och tvivlar på att speciellt många hanterar sina egna hästar så. Mitt säkerhetstänk när det gäller att inte gå bakom hästar, speciellt inte främmande eller att inte sitta på huk så man snabbt kommer undan om hästen gör något när man lindar benen, är inte vidare bra. Det är oftast lättast att gå bakom hästen istället för att böja sig under vad den sen står fastbunden i, och att sitta på rumpa eller varför inte framför hästen under tiden man lindar ben är väldigt mycket bekvämare. Det är inte allt för länge sedan jag hade håret i en boll mitt på huvudet som jag satt framför Tilda och lindade ben, av någon dålig anledning, som mitt hår fastnade i spännet fram på hennes täcke. Kan lova er att jag fick lite panik innan jag tillslut lyckades ta mig därifrån. Jag satt verkligen fast, och hade Tilda fått för sig att hon inte orkade med mig längre så hade jag troligtvis fått en skallig fläck mitt på huvudet.

 

Grejen är att, lite säkerhetstänk är nog alltid bra att ha med sig oavsett vilka hästar man hanterar och vilket stall man är i. Jag kommer skärpa till mig lite efter att jag fått tänka på hur oförsiktig jag faktikst är mot mig själv. Och allt säkerhetstänk behöver inte bara innebära hur man hanterar hästar utan även hur man tar hand om sig själv i stallet. Man bör till exempel tänka väldigt mycket på hur man behandlar sin egen rygg, att inte lyfta tunga saker med ryggen utan böja på knäna istället, hur man står när man packar hö och att man ser till och uppfostra sin häst så man inte behöver spänna sig alls, utan bara kan gå helt avslappnad bredvid när man leder den.

 

Dagen  började med stalltjänst på Oxkällan 06.55. Släppte ut hästar och mockade, åt frukost där som vanligt innan vi fick skjuts tillbaks till elevhemmet. Sen är det bara att byta kläder och gå på lektion, idag hade vi två lektioner Naturburk där vi håller på med att studera djurs beteenden. Efter lunchen var vi i stallet, en grupp hade stall, dvs. fixar stallet, mockning, hö, kratta stallgången osv, och den andra gruppen red. Jag var i gruppen som red, frågade om jag fick rida Skyan och det fick jag. Skywalker xx heter han och är som ni ser på namnet ett fullblod, Jällas enda!

 

Skyan är otroligt trevlig att rida och lektionen är jag nöjd över, vi red lite skänkelvikningar och så red vi utan stigbyglar en stund. Efter lite galopp fick han riktigt fin trav korta stunder. Kände själv att jag inte riktigt fick med yttersidan som jag ville, så det måste jag tänka på tills nästa gång. Samt att jag verkligen spänner magen och rider lite mer framåt med benen och lite mer med sätet överlag.

 

Efter ridningen gick vi (jag och de två andra som har stalltjänst) till Oxkällan igen för eftermiddag stalltjänst. Visiterade "våra" hästar (man tilldelas några hästar som är ens ansvar att visitera osv under stalltjänstveckan), kollade hovar och bytte täcken på dem. Eftersom vi red före och blev sena till stalltjänsten var det inte så mycket kvar, vi är så många den här veckan också så allt går väldigt snabbt. Vi var klara lite före fyra, och jag har ingenting planerat ikväll.

 

Släng de vanliga tråkiga ljusa fårskinnspaddarna i soptunnan, nu är det färgade som gäller! Marinblå, svart eller brun, jag skulle inte tacka nej till någon av dem! Det är så galet snyggt och ger en exklusiv känsla, det är stilrent och ser proffsigt ut.

 

Marinblått till marinblått, brunt till brunt. Det är dags att se över tävlingsoutfiten tills tävlingssäsongen 2014. Vi vill ha hjälmar i samma färg som kavajen vi bär, blått, brunt, svart eller grått!

 

Vardagslyx och stilrena outfits är vad vi vill rida i och ingen årstid passar bättre än denna kalla mörka för att se över hästgaraderoben, göra sig av med lite gammalt och invenstera lite nytt. Eftersom vi vuxit ifrån de färgade outfiterna behåller vi även vardagslyxen i stilrena marin, brun eller grönt.

 

 

Man lär sig otroligt mycket av att kolla på träningar man inte själv är med i. Man ser olika sorters ridning, olika typer av hästar, olika och kanske nya övningar, man hittar inspiration och ser hur andra ryttare löser uppgifter och hanterar situationer. Det är otroligt lärorikt och vi ska absolut inte underskatta det, utan istället borde vi lägga ner lite extra tid på att bara sitta där, lyssna, ta in och smälta allt vi hör.

 

tror att de behandlar sina hästa så naturligt när det i själva verket inte är inärheten av naturligt. Att det finns människor som inte kan utfodra sin häst med ett visst pellets för att det är så onaturligt, men samtidigt står hästen i hagen med ett halstäcke i 10 plusgrader för att inte bli smutsig. Det enda naturliga vi använder när vi tar handom våra hästar är kroppspråket. Att vi använder oss av hästarnas naturliga kroppspråk gör att hästarna förstår oss, och vi förstår dem. Och att hästarna äter gräs är ju också naturligt såklart. Men att vara i närheten av människor, att ha skor på hovarna, bett i munnen, en ryttare på ryggen, bo i ett stall, åka transport från en plats till en annan, flytta fram och tillbaks mellan olika ägare under hela livet, tar ut veterinär när hästarna blir sjuka osv, ja listan kan göras lång. Men inget av det är i närheten av naturligt! I en hästs naturliga miljö äter dom gräs och flyr från faror, tyngd på ryggen är antagligen en puma på jakt efter middag och de sjuka och svaga hästarna dör, såklart finns det naturligare alternativ för hästhållning, men den naturliga hästhållnigen innehåller inte ett halstäcke med syfte att hålla hästen fri från damm och smuts.

 

har så inpräntat i sitt huvud att saker ska vara på ett visst sätt, annars är det fel. Ni har säkert alla hört uttrycket att det finns ett sätt för varje hästmänniska och iprincip så är det. Jag tycker hästmänniskor i allmänhet ska sluta fokusera så mycket på hur andra behandlar sina hästar så länge man tydligt ser att hästen inte far illa av det. Istället kan vi lägga mer energi på att ta handom våra egna hästar på bästa möjliga sätt.

 

inte förstår vad en träning innebär. Jag är fruktansvärt trött på folk som grinar över hur dåligt det gick på deras träning för att de försökt bevisa något för tränaren. Jag är själv ofta missnöjd och gråter utan tårar över de flesta träningarna men jag vet att det beror på hur mycket jag pressar mig själv och inte för att jag försöker imponera på, eller bevisa något för tränaren. Man tränar för att man vill bli bättre och för att man vill lösa problem och ju med problem man har på träningarna, ju mer hjälp får man att lösa problemen. Och jag tror ärligt att de flesta tränarna tittar mer på hur du löser problemen än på vilka problem du har. Har hört allt för många säga att nu tror han/hon säkert att jag är skitdålig och allvarligt, vem bryr sig sålänge du vill bli bättre?

 

Idag var vi (ettorna på jällagymnasiets hästinriktning) på studie besök till Stömsholm. Mats Samuelsson som är ridlärare/unghästansvarit på Jälla har jobbat som stallchef på Strömsholm i fem år tidigare. Så han var med oss och visade runt oss, pratade om de olika stallen, ridhusen och hästarna. Det var riktigt intressant att veta lite bakgrund och sånt och jag är riktigt inspirerad nu, precis som alla andra gånger jag besökt Strömsholm. Det är verkligen en plats där jag trivs och jag ångrar varje dag, och ännu mer idag att jag tackade nej till min plats där. 

 

Vi fick lite ledig tid där med, så vi kikade lite i ridsportsbutiken och hängde på cafét Markan. 

 

 Jag och Levado, ridprov mars 2013

De snyggaste hjälmarna just nu. Sen får vi inte glömma att JW & Charles Owen Ayr8 alltid kommer funka.

 

 HV POLO

 

 

ONE-K

 

 SAMSHIELD

 

UVEX

 

 

I skolan igår var vi på oxkällan och knoppade. Till hästskötarexamen har man 45 minuter på sig för att borsta, knoppa, linda benen, sadla, tränsa och göra iordning sig själv. Jag är riktgt seg på att knoppa så jag får nog börja träna i tid, knoppa inför tävlingar osv. Tidigare har jag bara gjort "vanliga" knoppar med minst två snoddar, en i slutet av flätan och sen viker man den två gånger och så behöver man ju minst en snodd till för att knoppen ska bli en knopp, och eftersom det aldrig hålls så får man snurra runt ungefär fem snoddar och knoppen går sönder endå. Ni vet vad jag pratar om? Så igår fick jag lära mig flyinge knoppar. Som man fäster flätan, rullar upp knoppen och fäster knoppen med samma snodd. "Vanliga" knoppar står gärna ut lite och blir lite avlånga medans flyingeknoppara ligger finare och blir rundare. De är mycket enklare att göra, tar mindre tid och är väldigt mycket snyggare. Jag fick väldigt mycket beröm för mina knoppar vilket såklart är jätteroligt. Blev rätt nöjd själv.

 

Jag knoppade Casilla & Donja. Casilla är en privathäst och Donja är en av jällas treåringar, hur fin som helst!

 

Hej! Har inte hunnit blogga, har så himla långa dagar och det enda jag hinner med är att vara i skolan, åka buss, äta middag, vara i stallet och sova. Ska försöka skriva några  tidsinställda över helgen så det inte gör något om jag inte hinner blogga någon dag. Så lovar er bättre och intressantare uppdatering!

 

Hur som helst så red jag igår, som alla andra dagar. Evelina red Carma medans jag red Tilda, vi travade lite bommar och Tilda var galet fin. Så avslappnad och lugn och fin. Travar på långa tyglar utan att öka farten och söker sig neråt hela tiden. Hon är så dunderfin verkligen, kunde inte haft en bättre ponny.

 

Efteråt red jag Mia, travade bommar med henne också och även hon var riktigt fin. I början var hon lite spänd och lite springig men efter att jag skrittjobbade henne ett tag slappnade hon av och blev hur fin som helst. Galopperade lite också, hon var riktigt fin.

 

 

Hej på er! Hann inte blogga igår, kom in från stallet halv tio och duschade innan jag gick och la mig. Stiger upp kvart i 6 varje morgon så är rätt trött på kvällarna. Hur som helst så tänkte jag skriva lite om vad vi gjorde med hästarna igår. Har tyvärr ingen kamera med mig och får därför inte några nya bra bilder vilket är tråkigt.

 

Evelina skrittade Carma på utebanan medans jag mockade till henne och Mia. De har inte varit igång på så länge så vi börjar lungt. Efteråt red jag Tilda i ridhuset, hon var jättestressad och okoncentrerad. Försökte fånga hennes uppmärksamhet med hjälp av tempoväxlingar, övergångar, skänkelvikningar och öppna/sluta och hon blev bättre men lugnade inte ner sig helt. Mias ben är fortfarande svullet men hon rör sig rent, så hon fick springa av sig lite i ridhuset en stund. Evelina var snäll och packade hö, och sen var det inte så mycket mer att göra efter det, var hemma runt halv tio.

 

Nu har hästarna äntligen flyttat med till Sverige, och jag tänkte börja blogga här igen! Vi kom över med eckerö imorse och det mesta har gått bra. Mia hade lite jobbigt i början av båtturen och hon ville sätta sig i lastbilen, det var rätt läskigt men efter att vi breddat mellanväggen stog hon bra resten av resan. Någonstans drog hon på sig ett ordentligt sår på baksidan av ena bakbenet som jag inte får komma inärheten av. Lyckades tillslut få på lite sårputs och fick en rejäl spark över foten tillbaka, så den är svullen och blå. Som tur är sitter såret rätt högt upp så ska inte vara några problem i hagen imorgon, däremot var det svullet. Hon rörde sig rent och utan några problem när hon fick vara lös i ridhuset en stund men det är som sagt svullet. Känner mig lite halvt deppig över att hon skulle klarat sig från det om hon varit lindad bak under resan, men hon kan krånkla en del med sina hovar och idag oturligtvis fick jag inte på henne lindor bak, åh vad typiskt! 

 

Hästarna har stått i nästan tre veckor nu för att jag har varit hemma så lite, så jag får börja sätta igång dom på nytt och det kommer ju inte vara så intressant de första dagarna. Men jag har lite busfilmer från idag som jag kan försöka göra något kul av, och lite annat att skriva om. Så ni får väldigt gärna kika in här i fortsättningen och vänta er uppdatering, för nu är jag taggad! 

 

 

Hej på er! Jag bor nu i Uppsala för er som missat det, och jag ska börja blogga mer här. Planerar en ny bloggdesign som världsbästa Elvira ska göra åt mig, och när hästarna flyttar hit på Söndag kan ni vänta er uppdatering som aldrig förr! Är riktigt sugen på att göra något åt den här bloggen nämligen. 

 

Tänkte börja uppdatera lite smått redan nu, och det första jag kom att tänka på är att dela med mig av de bloggar jag läser, så ni får lite tips här i vintermörkret. 

 

Drivs av Joanna och Sofia och är en blogg där de skriver om allt som händer inom häst & bloggvärlden.

 

Drivs av 13 åriga Nellie Berntsson, en tjej med starka och bra åskter. En otroligt duktig, mogen och härlig tjej.

 

En duktig tjej som har en otrolig ponny och verkligen kämpar dag ut och in. Känner igen mig & Tilda otroligt mycket i henne & Chuck, som ponnyn heter. 

 

Kan vara så att hon ha Sveriges bästa åsikter. Hennes blogg innehåller allt från åsiktsinlägg, dagens outfits, ridövningar och podcasts och  det är minst sagt intressant att följa hennes liv.

 

Tyra tävlar mycket på sina hästar och hon är riktigt intressant att följa. Hon sammarbetar / är sponsrad av H&M we love horses, vilket innebär att även hon, precis som Malin Baryard och Jens Fredricson delar med sig av träningsvideos.

 

Drivs av 23 åriga Amanda som bor och jobbar i stall utomlands. Roligt att se hästvärlden utanför Åland/Sveriges gränser.

 

En duktig tjej som även hon jobbar utomlands.

 

En duktig ryttare som uppdaterar med mycket träningsvideos.

 

En strömsholmare, gillar att följa deras vardag och hur de har det på Ströms. Har jag sagt att jag ångrar varje dag att jag tackade nej till min studieplats? 

 

Är precis som Ida en strömsholmare, från Åland dessutom!